Ikväll har Passa boken besökt Röjsmons IP.
ÖFK-spelarna Emir Smajic och Tomas Peciar, ÖFKs kanslichef Lasse Landin och bibliotekarien Maria Engholm-Olsson fick den stora glädjen att träffa ungdomar från Järpens SK och Järpens IF. Det diskuterades fotboll och läsning och Emir läste sitt kapitel i Min resa till ÖFK.
En eloge också till den unga Järpenbon som läste Zlatan-boken för andra gången. Hatten av!
Efteråt bjöds vi på fika och fick fortsätta att prata idrott och läsning.
Här kan du läsa inledningen på Emirs text:
Jag skulle ju upprepa succén från förra säsongen, bomba in en massa mål igen, vara mitt bästa jag, inte ligga här i gräset med gråten i halsen. Hur kunde det gå så fel?
»MÅÅÅÅÅÅÅL!!! På en retur från Sandvikens målvakt stänker Smajic in bollen med en vänstervolley och ger ÖFK ledningen med 4–0 och fullbordar därmed sitt andra hattrick för säsongen!«
Detta MÅÅÅÅÅÅÅL var det enda jag kunde höra när publikens jubel hade dämpats av min egen extas. Den där obeskrivliga känslan, själen kommer ur sitt vanliga läge och blir mer eller mindre otillgänglig för yttervärlden. En känsla som hos mig bara kan uppstå när bollen via mig tar sig över den kritvita mållinjen, en ovärderlig upplevelse som jag aldrig kan få nog av.
En viktig vinst, tre poäng och nu har vi vårt öde i egna händer. Bara två matcher kvar, Dalkurd borta och Vasalund hemma, innan jag får kliva ut mot min förra klubb Sirius på Studenternas IP. Uppsala är min hemstad och jag har ofta sprungit ut på den anrika betongarenan, men inte tillräckligt ofta – jag fick inget förtroende där utan fick för det mesta följa matcherna från bänken.
När jag lämnade Sirius lovade jag mig själv att komma tillbaka. Fast nästa gång som en vinnare. Om vi bara gör allt rätt de kommande två matcherna, kommer jag förhoppningsvis att få det som jag så mycket längtar efter: revansch.